Vi lämnade Norrlands alla mygg vid Axmarbrygga och cyklade norrut mot Söderhamn. Vid lunch stannade vi på en pizzeria längs vägen, för att klippa klart nästa podd, och det blev ett fem timmar långt klippmarathon till en smaskig Vegetariana utan oliver. När vi väl satt oss på sadlarna igen dröjde det inte länge förrän det var punka på vagnen. Jösses! Och otur i oturen var att det snart också var punka på ena cykelns bakhjul. Tvi! Stämningen var INTE god. Vägen visade sig snart vara en skoterled och vi puffade punkacyklarna över både stock och sten – det var ett under att vi kom fram till Söderhamn innan det blev mörkt. Dagen därpå fixade vi allt och det bar av mot Hanses gård och 48 rödkullor utanför Enånger.

Efter fika och ko-häng trampade vi rakt ut i skogen. Vi mådde bra men våra fötter mådde sådär. Sol, mygg och skav hade tagit ut sin rätt.

Till sist kom vi fram till vackra  Larsbo Gård där katten Moberg hälsade oss välkomna.

Vi sov otroligt gott på gården – där var så tyst! Och dagen därpå intervjuade vi Åsa Frick. Mer om det i podden!

Hon berättade om skogens alla ätbara och läkande växter. Här: älggräs, ängssyra, groblad, daggkåpa, maskros, rölleka, johannesört och renfana.

Vi lämnade Larsbo Gård och cyklade över Laxtjärnsberget till det lilla samhället Nianfors. Där blev det intervju och matlåda vid sjön. På andra sidan sjön syns Majsaberget.

Vi svischade in till Hudiksvall där vi tjuvkollade på Ulf Lundell-konsert bakom ett gammalt plank. Det blev camping och sen fortsatt hojande norrut, här på en gammal travbana. Gnägg!

Cykling på travbana var väl sådär, annat var det när vägen slingrade sig rakt ut i en sjö. Vackert!

Hälsinglands landskap var som hämtat ur en tavla, framförallt i kvällsljuset. Och trots att vi skulle cykla 70 kilometer kändes det okej.

Svisch! Vår lilla högtalare var på maxvolym. Sommarhits!

Fin skylt utanför Sörfjärden.

Och så kom vi äntligen fram till Norrfjärden, ett litet fiskeläge som inte var utmarkerat på en enda karta, men som var sjukt fett. Där fanns ett gäng tanter som bjussade oss på kärleksmums och mandelkakor, och en långgrund havsvik med bottensand perfekt för peeling av våra slitna fötter. Ahhhh! Norrfjärden gjorde oss till nya människor!

Och så blev det böngryta i skymningen innan zzzZZZZzzzZZZZzzzzZZZZ!