Så var det plötsligt bara tre dagar kvar på vår färd. Vilken tragik! Fast lite skönt att komma hem till den egna sängen, soffan och kaffekoppen. Den tredje sista dagen cyklade vi i alla fall på småvägar nästan parallellt med E4:an mot Nordmaling. När vi kommit nästan halvvägs hittade vi en mystisk skylt mitt ute i skogen.

Ett grottsystem! Precis vis kanten av skogen ute vid kusten! Coolt! Och på en annan skylt stod det om en man som iordningställt allt, gjort skyltar och en vandringsled, för att besökare skulle kunna hitta grottan. Helt ideellt av eget intresse. En hjälte?! Vi gav oss i alla fall ut på jakt och hittade några häftiga stenformationer och gropar i berget. Någon grotta hittade vi tyvärr inte…

Så vi hojade vidare och långt ut på en halvö, sydost om Nordmaling, hittade vi vandrarhemmet Lotshuset. Vilket ställe! Mitt ute i Södra Kvarken mellan Ålands hav och Bottenhavet.

Snabbare än anat blev det natt, och morgon, och den näst sista dagen på vår långa resa. Vi inledde med lyxfrulle på Lotshuset.

Allt var snyggt där, till och med brödet.

Vi gick ner på klipporna strax bortom huset, som var helvitt på två sidor och rött på två sidor. Tydligen beror det på att det fungerat som sjömärke.

Det var vind och vågor och tallar och tystnad.

Så packade vi vår vagn för näst sista gången. Vilken sorg!

Och cyklade norrut, kilometer efter kilometer, mot Umeå. På kvällen stannade vi i Norrmjöle för att tälta över natten. Och även om det var ledsamt att färden snart var över, kändes det ganska skönt att det var sista natten i sovsäck på liggunderlägg.

Och så kom den sista dagen.

Buhuhuhuuuuu!