Sundsvall blev nästa stad på vår resa. Så här såg det ut när vi cyklade in i stan. Oj oj oj, tänkte vi. Det var bara industri efter industri. Massaverk och kemikaliefabriker, den ena efter den andra.

Men det var faktiskt riktigt fint på många ställen, och en väldigt trevlig stadskärna. Här är vi på Alnö strax utanför Sundsvall, även kallat Norrlands Hawaii, men en jycke som vi blivit vår vän efter att han helt tyst norpat vår påse med wienerbröd.

Norr om Sundsvall började alla backarna. Otroligt jobbigt! Att cykla 5 mil om dagen var typ lätt innan Sundsvall, nu: supersvårt! Vi utvecklade en teknik där en av oss fick cykla före med vagnen medan den andra av oss cyklade efter och puffade på. Cykelkonster som inte går av för hackor!

Men det kändes nästan som i fjällen, så det var fint.

Okej, en bild till på när Karin cyklar, men det var ju så vackert!!

Nu var det mer glest mellan vandrarhemmen, så det blev mycket tältande och många måltider tillagade på stormkök. Här kokas det pasta.

Och så kom vi till Högakustenbron. Fast vi hann inte kolla på utsikten för bron var så smal så smal och bilarna körde så fort så fort och så nära så nära.

Men vi kom över till sist och hittade mysiga Järnsta café utanför Vännsta. Där blev det kaffetår och köbekaga.

Och så spontanträffade vi en hjälte! Han kom springande efter oss när vi skulle cykla iväg, och hjälpte oss att laga ena cykeln. Sen visade det sig att han var konstnär och snällhetsutforskare, så vi knatade tillbaka in på caféet igen för en intervju. Mer om det i program 16 av poddradion!

Och så kom vi till Nordingrå.

Kolla! Alltså kolla! Så fint!

Vi campade mitt i allt det vackra, och eftersom mataffären i Nordingrå stängde redan klockan fem fick vi käka pizza på en brygga. Och så havregrynsgröt till frulle såklart, för femtioelfte gången.

Mmmm, gröt! Nu även med russin i!